God morgon. Sitter på bussen på väg till jobbet. Fredag igen. Min tredje jobbvecka. Denna fredag är mycket efterlängtad då jag har kännt mig risig några dagar. Ont i halsen och tjockt i huvudet av både snor och huvudvärk. Så ska bli väldigt skönt med helg! Barnen och Mathias har också varit hängiga om vartannat. Han är väl inte helt tillfreds. Han är föräldraledig nu men det har regnat i princip konstant sen han kom hem och så har det då snorats och snörvlats ikapp. Så det har inte blivit så mycket aktiviteter, och tror snart att han klättrar i taket.

Själv är jag ju då tillbaka i jobbverkligheten. Känns ganska ok även om jag älskade hemmalivet med mina tjejer. Dock är jag sugen på att göra något annat. Har sökt ett par jobb. Jag har varit fem år på Migrationsverket nu i december. Hade egentligen kunnat vara där i fem till, men det är ingen bra arbetsmiljö längre och så känns det som jag inte utvecklas längre. Jag saknar känslan av driv och utveckling. Problemet är mest att jag inte vet vad jag vill göra istället.

Förra veckan och i början på denna veckan har jag varit på gymmet och tränat på morgonen innan bussen går. Så himla go känsla! Och så nöjd över mig själv! Min buss går 6.10 så jag har varit på gymmet lite innan 5.30 och kört en halvtimmespass. Lugnt och skönt på gymmet, familjen sover och jag behöver inte dra iväg på kvällarna när jag väl kommit hem. Hemma vid 17.15 och då vill jag vara med barnen innan de ska sova.

Vår renovering går framåt. Vi är i princip klara med hall och badrum uppe. I källaren är det så gott som klart i tv-rummet. Dessutom har Mathias. Gjort vår trappa så fin! Äntligen börjar vi se slutet. Så skönt! Vi har ett stort rum i källaren kvar, men det ska förmodligen göras någon av de närmaste veckorna nu. Vi har tackaat ja till ett anbud, och de skulle nog ta det innan jul. Hoppas på det!

Trevlig helg!

Igår var jag på BVC på kontroll med min stora tjej. Hon är en pigg och glad femåring med mycket spring i benen och aptit på livet. Hon tränar fotboll och går på simskola, är på uteförskola och är utomhus mycket även hemma och hoppar, klättrar och studsar, älskar att cykla och dansar så fort hon får chansen.

Hon har alltid varit bastant, ända sen hon föddes. Hon vägde 4155g och gick sedan upp 500g/vecka den första månaden. Sen har det hållt i sig att hon alltid varit rejäl - men aldrig tjock. Men igår på BVC fick jag höra att hon är för stor, för tjock. Jag vet att hon blivit lite rund om magen, vi är medvetna om det och försöker begränsa intag av fika, godis mm. Men samtidigt är hon ju bara ett litet barn! Jag kan inte neka henne allt. Enligt BVC ska en normalviktig 4-6åring äta max en isglass, en vanlig glass, 100g godis (14 bitar) och ett glas saft i veckan. Det är verkligen inte mycket! Fikar man en gång så har man i princip bränt hela veckans ranson.

Jag förstår att de bara vill väl på BVC. De vill inte att hon ska bli mobbad när hon kommer upp i skolan, tjejer kan ju vara så elaka. Det vill ju verkligen inte vi heller! Det är väl alla föräldrars rädsla?! Men, så illa är det inte! Pratat med min mamma, min svärmor och en av mina bästa vänner om det. Alla tycker att det är så överdrivet. Visst att vi måste tänka på hennes vanor, men kanske inte sätta på blåljusen och slå på största trumman!

Problemet när man sitter på BVC är att man känner sig totalt nedtryckt i skona. Som sämsta mamman ever. Eftersom jag inte kunnat hålla mitt barn smal och "fin". (Hon är ju vackrast i världen!) Eftersom jag gett henne dålig mat; socker, vitt mjöl, snabbmat... När BVC-sköterskan sen föreslår remiss till team för barn med övervikt och fettma vill jag bara gråta. Och gå därifrån. Och aldrig komma tillbaka för att höra hur dålig jag är.

Förra hösten tyckte vi också att hon blivit lite extra rund om magen. När vi kom över på vårterminen hade hon dragit ut igen, då fanns inget kvar av extramagen. Jag tror att hon gör så, hon växer i skov.

Min största rädsla i detta är att hon själv ska få för sig att hon är tjock. Det räcker att hon hör någon kommentar ett par gånger för att det ska fastna och bli ett problem för lång tid framöver. Nu tittar hon sig i spegeln på morgonen och säger att hon är fin! Den känslan vill jag att hon alltid ska bära med sig! Inte någon kommentar om team för överviktiga, att hon är tjock eller att hon inte duger. Hon är min fina tjej och hon kommer alltid vara vackrast i världen! Hon duger precis som hon är!

.. tills jag börjar jobba. Vilken ångest! Vill verkligen inte. Känns oerhört tungt denna gång. Efter föräldraledigheten med Saga var jag sugen och taggad, längtade efter att komma igång. Började jobba när hon bara var sex månader gammal. Då var jag nyutexad och glad att fått ett jobb som jag ville ha. Få tjäna pengar, börja jobba med det jag utbildat mig till..
Nu däremot känner jag att det känns så definitivt att börja jobba. Ska jag jobba till pensionen med bara några futtiga semesterveckor medans andra tar hand om mina små?!
Nu när jag börjar jobba nästa vecka ska Mathias vars hemma till årsskiftet med barnen. Det känns skönt att det bara är jag som ska vänja mig vid jobb och att komma iväg innan det är dags för inskolning och allvar för oss alla fyra.
Mitt jobb känner jag inte heller någon längtan till. Visst att det ska bli roligt att träffa kollegor, men jobbet lockar inte. Mycket som har ändrats på min arbetsplats medan jag varit ledig, känns som jag kommer tillbaka till bara nytt. Kollar på arbetsförmedlingen efter nytt jobb, men finns inte mycket att söka.

Sen vill vi ju gärna ha en liten till. Gärna snart. Hade gärna varit gravid vid det här laget, men så är det inte. Är inte så enkelt som att det blir bara för att vi vill. Efter båda våra misslyckade graviditeter ville det sig inte alls. Tror kroppen hade fått en chock och inte orkade mer efter två graviditeter som bägge slutade med missfall, medicinsk abort och skrapning. Sista missfallet var i augusti 2011 och sen i september 2012 sökte vi hjälp hos privata gyn här i stan. Vi började en sk sekundär barnlöshetsutredning med undersökningar och provtagningar. I november blev jag gravid. :) Detta tack vare ägglossningsstimulerabde tabletter. Nu har vi börjat samma tablettbehandling och håller tummarna!

Vet verkligen inte vad som hänt! Jag är större än någonsin känns det som. Har inte ändrat något speciellt, mer än mindre träning pga foten. Känns som hela kroppen har ändrats. Känner inte igen mig. Skyller på att det är mensdags strax igen. Suck!

Tack å lov är foten bättre idag! Jag kan gå typ normalt men har den lindad. Var på akuten igår och sköterskan ville att jag skulle träffa läkare, men jag kunde inte sitta där i tre fyra timmar och vänta. Behövde åka hem till barnen. Ringde vårdcentralen idag och det räckte med att ha den lindad, tack å lov! Får väl ta det lite lugnt med träning kanske. Ett orosmoment mindre! Räcker med allt annat som är runt oss just nu.

Jag är så ledsen ikväll. För att jag var så klantig. Och att det var så onödigt. Vi skulle på kalas hos barnens kusin ikväll, och jag skulle bara gå ut och sätta in vagnen i bilen och kolla igenom skötväskan medan familjen gjorde sig färdig. Vagnen stod på gräset nedanför trappan till vår altan, och när jag ska ta sista steget ner på gräset vrider sig hela foten och plötsligt ligger jag i en hög på gräsmattan. Vilken smärta! Det svartnade och jag börja gråta. Brukar få höra, och det stämmer nog, att jag har hög smärttröskel. Men detta, åh vilken smärta. Vet knappt vad som hände, men lyckades väl kliva snett för jag skulle missa blomrabatten tänkte jag. Saga hörde mig och fick gå och hämta Mathias för att hjälpa mig upp. Kom iväg på kalas - linkande. Men smärtan håller i sig. När vi kom hem och jag tog av mig strumpbyxorna insåg vi att hela ankeln är svullen. Hela foten är jätteful. Mathias ville jag skulle ringa akuten, men problemet är att de ändå inte gör något här kvällstid utan skickar vidare. Bättre att avvakta tills imorgon. Hoppas det är bättre imorgon!!
Jippi, precis vad vi behövde nu.. Min sista månad som föräldraledig. Skulle åka till Stockholm med barnen om en vecka och hälsa på min bror och hans fru. Hoppas verkligen inte det är något allvarligt, men kväll känns det inte bra!
Dessutom börjar ju tankarna snurra, hur allt skulle lösa sig.. Mathias har inte körkort, inte svärmor heller och svärfar opereras för sin lungcancer nu till veckan. Mina föräldrar jobbar och till helgen åker de på långweekend till Rom. Dessutom är min farfar gammal och dålig och har nog inte långt kvar, så mycket tid måste läggas där. Uppepå allt detta jobbar ju Mathias heltid + typ heltid med att renovera. Väntar hantverkare nu de närmaste två veckorna. Lever i ett totalt kaos efter vattenskadan.
Nu är min klagosång slut. Håll tummarna för att det är bättre imorgon!

Tisdagar har aldrig varit mina favoritdagar. Har varit så genomgående, åtminstone sen gymnasiet. Denna dag har inte varit dålig på något sätt, men tisdagarna nu för tiden är så intensiva! Först förskola/lämna-hämta på fm, hem och fixa lunch, middagsvila för Ebba och sen är det mellanmål och iväg till simskola för Saga mellan 16.30-17.15 och sen fotbollsträning för Saga mellan 18-19. Och sen middag. Och ikväll hämtade jag dessutom bästa vännen vid bussen efter en helg i Stockholm och hon följde med hem på middag efter fotbollen. Allt blir tokigt, mattider, läggtider, stim och stress. Alla är trötta och gnälliga och det är skönt att tisdagen är slut!
Pust, tack & god natt!

Efter två veckors ofrivilligt träningsuppehåll så har jag idag kommit iväg på två pass. Först Step up och sen Pump. Fantastiskt kul och skönt! :)

Annars är det mest kaos här. Vi har rivit ut hela vårt badrum på entrevåningen och det drar med sig så mycket! Vi passar på att byta fönstret i badrummet samtidigt, förminskar det, och det drar ju även med sig panelen på utsidan på huset. Sen gör vi (Mathias, pappa & svärfar) allt underarbete själva på badrummet, vilket inte var lite! Dubbla klinkergolv, betong, kärpapp och trä på golvet. Och så allt på väggarna. Ett jättejobb är det!
Sen har vi fortfarande uppbrutet hallgolv här uppe, och nere står tv-rummet fortfarande tomt med betonggolvet framme och uppbrutet tak. Är sååå trött på denna röra! Damm överallt, inga saker är på rätt plats, det hjälper inte att städa när kaoset är pga renoveringen. Det värsta är att jag inte vet när det kommer vara färdigt heller! Försöker tänka att det blir bra när det blir klart..