...med en löptur på morgonen! Är såå nöjd över min prestation så ni anar inte! :)

Sprang samma rund idag och känner mig mycket nöjd över mig själv! :) Satsar på att ta mig runt där imorgonbitti med för då börjar mannen sent så det funkar. Annars får det nog bli kvällarna om jag ska komma ut i veckorna. Men nöjd över min start iaf! :)

Jag är imponerad själv! Jag gav mig ut och sprang! Det har inte hänt sen långt innan graviditeten med Ebba, så ett och ett halvt år sen. Minst. Igår morgon tog Saga och jag en långpromenad i vår skog här bakom bostadsområdet och plockade fina blommor. Jag har inte gått där tidigare, men det hade dottern tillsammans med grannfamiljen. Kom fram till att det var perfekt runda att springa - slippa springa bland husen. Det är mycket det som har hållt tillbaka mig; jag vill inte att någon ska se mig. Åka iväg till en slinga blir sånt projekt. Så idag vaknade jag och lillan vid strax efter sju och var uppe och åt frukost medan de andra två sov. Sen när mannen vaknat och Ebba somnat om gav jag mig ut och sprang. Tack till appen som fint berättade när det var dags att springa och gå. :) Gick ju alldeles galant och jag är nästan sugen på en sväng till! Får väl se om känslan håller i sig tills imorgon?!
2.7 km var det, alltid en bra start för en soffpotatis som hatar att springa. :)

Igår fyllde vår stora prinsessa 5 år! Förstår verkligen inte vart de åren tagit vägen?! Underbara lilla tjejen är redan så stor! ?
Dock betyder det att jag på dessa fem år har gått upp från 71 kg (vid inskrivningen på MVC, så typ fem år och några månader) till 85 kg. Det mest tragiska är nog att jag 2011 var nere på 69 kg, fast då med hjälp av Cambridge.
Men självklart överväger allt det positiva alla kilon - all kärlek, att ha en dotter att vara mamma till. Att se den otroliga utveckligen från ett litet spädbarn till en stor tjej som stolt fick en stor cykel i femårspresent. Det första leendet, höra henne säga mamma, de första stegen, lämna på dagis, höra henne sjunga, lära sig cykla.. Underbara älskade Saga! ?

Mitt dåliga samvete har gjort att jag inte ens har öppnat den här appen på flera veckor..
Har tränat en till två gång i veckan ungefär och gått hur mycket långa och tunga promenader som helst, men det ger inga resultat när jag inte kan ta mig samman med maten. Min man är lika hopplös han. Känns som det hade varit lättare om vi samarbetat mot ett mål, än att kämpa själv medan han gör som vanligt. Han verkat inte ha intresse av att gå ner. Men jag måste ta mig samman. Det är ju faktiskt bara upp till mig själv.

Igår var mamma, jag och barnen och kollade och provade kläder till brorsans bröllop i juni. Åh herre min tid vilken katastrof! Ser ut som en jätte i allt jag provar. Och gammal! Fast det är klart, jag har ju fyllt trettio nu.. ;) Och det målet klarade jag ju för övrigt inte. Skulle ju ner till 80 kg till min födelsedag. Nu är jag uppe på min startvikt igen efter påsk och alla födelsedagar. Hur korkad får man vara?! Blir så trött på mig själv. Var nöjd när jag gått ner tre kilo och kände lite skillnad, nu känner jag skillnad åt andra hållet istället..
Nu får det faktiskt vara nog! Äter och trycker i mig som aldrig förr. Godis, fika, glass.. Nu måste det bli bättring!

Var ett tag sen nu igen.. Har slarvat med både träning, mat och bloggande. :(
Ibland undrar jag verkligen vart tiden tar vägen. Eller vad jag gör med den! Hur jag ska hinna jobba i höst begriper jag inte alls!
Nu är det fullt upp inför påsk och födelsedagsfirande. Jag fyller 30 på annandagen och mannen min fyller helgen efter, dock inget jämt. Mycket fix. Huset ska städas i alla vinklar och vrår, det ska handlas, bakas, planeras.. pjuh!
Idag har jag åtminstone simmat 1,1 km och nu gått en timmes kvällspromenad med bästa vännen. Känns bra för både kropp och själ! I övrigt har jag legat lågt med all form av tärning, är bara promenaderna som jag försökt re ut. Men det är bara att kämpa på och försöka så gott det går i den röriga tillvaron!