Jag är imponerad själv! Jag gav mig ut och sprang! Det har inte hänt sen långt innan graviditeten med Ebba, så ett och ett halvt år sen. Minst. Igår morgon tog Saga och jag en långpromenad i vår skog här bakom bostadsområdet och plockade fina blommor. Jag har inte gått där tidigare, men det hade dottern tillsammans med grannfamiljen. Kom fram till att det var perfekt runda att springa - slippa springa bland husen. Det är mycket det som har hållt tillbaka mig; jag vill inte att någon ska se mig. Åka iväg till en slinga blir sånt projekt. Så idag vaknade jag och lillan vid strax efter sju och var uppe och åt frukost medan de andra två sov. Sen när mannen vaknat och Ebba somnat om gav jag mig ut och sprang. Tack till appen som fint berättade när det var dags att springa och gå. :) Gick ju alldeles galant och jag är nästan sugen på en sväng till! Får väl se om känslan håller i sig tills imorgon?!
2.7 km var det, alltid en bra start för en soffpotatis som hatar att springa. :)