Igår var jag faktiskt imponerad av mig själv. Vi hade kompisar här på kvällen och grillade och hade trevligt. De åkte dock hem relativt tidigt, och vid kvart över nio gav jag mig ut och sprang. Mathias hade lämnat sin cykel vid jobbet för vi hämtade honom när han slutade. Lovade att jag skulle springa min runda och hämta cykeln på vägen hem. Så jag sprang en runda i skogen, fick förlänga den lite så det skulle passa, nu när jag springer mer och går mindre. Nu är jag på vecka fyra på appen (borde vara på fem, men "bröllopsveckan" blev det bara ett pass, så jag strök den). Passet igår bestod av att springa 3 min, gå 1,5 min, springa 5 min, gå 2,5 min, springa 3 min, gå 1,5 och sen springa 5 min igen. Jag har aldrig i mitt 30-åriga liv sprungit 5 minuter i sträck innan - men igår gjorde jag det! Sista 5-minuters-intervallen fick jag bryta för jag fick kramp i vaden, men sen sprang jag största delen av nedvarvningen så sammanlagt sprang jag mer än 5 minuter i slutet med. Och de tre första spring-intervallerna klarade jag utan problem. Och det var just det; utan problem! Jag börjar ana ett resultat, om än litet.
Sen cyklade jag hem på hans cykel. Vilket var som ett helt träningspass i sig då jag knappt nådde ner och trampa. När jag kom hem var jag så sabla slut att jag satt mig i soffan och skakade. Men åh så skönt det var! Och jag var så himla nöjd med både pass och prestation!