Jag är så ledsen ikväll. För att jag var så klantig. Och att det var så onödigt. Vi skulle på kalas hos barnens kusin ikväll, och jag skulle bara gå ut och sätta in vagnen i bilen och kolla igenom skötväskan medan familjen gjorde sig färdig. Vagnen stod på gräset nedanför trappan till vår altan, och när jag ska ta sista steget ner på gräset vrider sig hela foten och plötsligt ligger jag i en hög på gräsmattan. Vilken smärta! Det svartnade och jag börja gråta. Brukar få höra, och det stämmer nog, att jag har hög smärttröskel. Men detta, åh vilken smärta. Vet knappt vad som hände, men lyckades väl kliva snett för jag skulle missa blomrabatten tänkte jag. Saga hörde mig och fick gå och hämta Mathias för att hjälpa mig upp. Kom iväg på kalas - linkande. Men smärtan håller i sig. När vi kom hem och jag tog av mig strumpbyxorna insåg vi att hela ankeln är svullen. Hela foten är jätteful. Mathias ville jag skulle ringa akuten, men problemet är att de ändå inte gör något här kvällstid utan skickar vidare. Bättre att avvakta tills imorgon. Hoppas det är bättre imorgon!!
Jippi, precis vad vi behövde nu.. Min sista månad som föräldraledig. Skulle åka till Stockholm med barnen om en vecka och hälsa på min bror och hans fru. Hoppas verkligen inte det är något allvarligt, men kväll känns det inte bra!
Dessutom börjar ju tankarna snurra, hur allt skulle lösa sig.. Mathias har inte körkort, inte svärmor heller och svärfar opereras för sin lungcancer nu till veckan. Mina föräldrar jobbar och till helgen åker de på långweekend till Rom. Dessutom är min farfar gammal och dålig och har nog inte långt kvar, så mycket tid måste läggas där. Uppepå allt detta jobbar ju Mathias heltid + typ heltid med att renovera. Väntar hantverkare nu de närmaste två veckorna. Lever i ett totalt kaos efter vattenskadan.
Nu är min klagosång slut. Håll tummarna för att det är bättre imorgon!