Igår var jag på BVC på kontroll med min stora tjej. Hon är en pigg och glad femåring med mycket spring i benen och aptit på livet. Hon tränar fotboll och går på simskola, är på uteförskola och är utomhus mycket även hemma och hoppar, klättrar och studsar, älskar att cykla och dansar så fort hon får chansen.

Hon har alltid varit bastant, ända sen hon föddes. Hon vägde 4155g och gick sedan upp 500g/vecka den första månaden. Sen har det hållt i sig att hon alltid varit rejäl - men aldrig tjock. Men igår på BVC fick jag höra att hon är för stor, för tjock. Jag vet att hon blivit lite rund om magen, vi är medvetna om det och försöker begränsa intag av fika, godis mm. Men samtidigt är hon ju bara ett litet barn! Jag kan inte neka henne allt. Enligt BVC ska en normalviktig 4-6åring äta max en isglass, en vanlig glass, 100g godis (14 bitar) och ett glas saft i veckan. Det är verkligen inte mycket! Fikar man en gång så har man i princip bränt hela veckans ranson.

Jag förstår att de bara vill väl på BVC. De vill inte att hon ska bli mobbad när hon kommer upp i skolan, tjejer kan ju vara så elaka. Det vill ju verkligen inte vi heller! Det är väl alla föräldrars rädsla?! Men, så illa är det inte! Pratat med min mamma, min svärmor och en av mina bästa vänner om det. Alla tycker att det är så överdrivet. Visst att vi måste tänka på hennes vanor, men kanske inte sätta på blåljusen och slå på största trumman!

Problemet när man sitter på BVC är att man känner sig totalt nedtryckt i skona. Som sämsta mamman ever. Eftersom jag inte kunnat hålla mitt barn smal och "fin". (Hon är ju vackrast i världen!) Eftersom jag gett henne dålig mat; socker, vitt mjöl, snabbmat... När BVC-sköterskan sen föreslår remiss till team för barn med övervikt och fettma vill jag bara gråta. Och gå därifrån. Och aldrig komma tillbaka för att höra hur dålig jag är.

Förra hösten tyckte vi också att hon blivit lite extra rund om magen. När vi kom över på vårterminen hade hon dragit ut igen, då fanns inget kvar av extramagen. Jag tror att hon gör så, hon växer i skov.

Min största rädsla i detta är att hon själv ska få för sig att hon är tjock. Det räcker att hon hör någon kommentar ett par gånger för att det ska fastna och bli ett problem för lång tid framöver. Nu tittar hon sig i spegeln på morgonen och säger att hon är fin! Den känslan vill jag att hon alltid ska bära med sig! Inte någon kommentar om team för överviktiga, att hon är tjock eller att hon inte duger. Hon är min fina tjej och hon kommer alltid vara vackrast i världen! Hon duger precis som hon är!