.. tills jag börjar jobba. Vilken ångest! Vill verkligen inte. Känns oerhört tungt denna gång. Efter föräldraledigheten med Saga var jag sugen och taggad, längtade efter att komma igång. Började jobba när hon bara var sex månader gammal. Då var jag nyutexad och glad att fått ett jobb som jag ville ha. Få tjäna pengar, börja jobba med det jag utbildat mig till..
Nu däremot känner jag att det känns så definitivt att börja jobba. Ska jag jobba till pensionen med bara några futtiga semesterveckor medans andra tar hand om mina små?!
Nu när jag börjar jobba nästa vecka ska Mathias vars hemma till årsskiftet med barnen. Det känns skönt att det bara är jag som ska vänja mig vid jobb och att komma iväg innan det är dags för inskolning och allvar för oss alla fyra.
Mitt jobb känner jag inte heller någon längtan till. Visst att det ska bli roligt att träffa kollegor, men jobbet lockar inte. Mycket som har ändrats på min arbetsplats medan jag varit ledig, känns som jag kommer tillbaka till bara nytt. Kollar på arbetsförmedlingen efter nytt jobb, men finns inte mycket att söka.

Sen vill vi ju gärna ha en liten till. Gärna snart. Hade gärna varit gravid vid det här laget, men så är det inte. Är inte så enkelt som att det blir bara för att vi vill. Efter båda våra misslyckade graviditeter ville det sig inte alls. Tror kroppen hade fått en chock och inte orkade mer efter två graviditeter som bägge slutade med missfall, medicinsk abort och skrapning. Sista missfallet var i augusti 2011 och sen i september 2012 sökte vi hjälp hos privata gyn här i stan. Vi började en sk sekundär barnlöshetsutredning med undersökningar och provtagningar. I november blev jag gravid. :) Detta tack vare ägglossningsstimulerabde tabletter. Nu har vi börjat samma tablettbehandling och håller tummarna!