Pepp till sig själv när man känner sig låg.

Jag har svårt att hitta disciplinen och motivationen. Men jag förstår inte varför?!
- Jag mår inte bra av att se ut så här. Jag har aldrig varit så här stor eller vägt så här mycket förut, förutom när jag var gravid med lillan.
- På tal om graviditet så borde det vara en stor drivkraft för mig. Jag skulle gärna vilja få ett barn till, och gärna ganska så tätt efter lillan som är född i augusti -13. Men, jag tänker inte försöka bli gravid förrän jag gått ner. Helst alla 15 kg, men åtminstone 10 kg. Mitt mål är ju 70 kg då jag är 173 cm lång, men 75 är ändå helt ok för att börja graviditetsplaneringen. Jag har alltid drömt och längtat efter en stor familj. Vi har två underbara vackra tjejer och jag är sååå oändligt stolt och tacksam över dem. Men jag skulle ändå gärna vilja ha en tredje, och kanske en fjärde.. :)
- En annan morot borde vara att ingen ska tycka att det ser ut som att jag är gravid nu. Min kära mor tyckte att det såg ut så ikväll.. Och sist hon sa det, för ett par veckor sedan, var min man med och han instämde! :(
- Nästa vecka börjar vi på babysim med lillan. Ser inte fram emot att visa mig med bikini. Om ett par veckor börjat även stora tjejen på simskola, även då är det bikinidags. Två gånger i veckan alltså.. :/
Med andra ord finns ju ett antal bra anledningar att inte se ut så här. Men jag saknar självdisciplin. Blir så trött på mig själv. Ursäkter hela tiden. Skärpning!

Efterdyningarna av sjukstugan resulterade i att träningen fick skjutas lite på framtiden. Idag fick det räcka med en långpromenad in till stan med barnen för att mata ankorna i dammen. Blev en härligt uppfriskande promenad i den ganska kyliga vädret. Kändes så skönt och det gav mer energi! :)

Träningsvärk i magen tillsammans med magsjukekramper i magen igår var inte kul kan jag lova. Idag är det bättre, hoppas det fortsätter så! Är le på den här sjukstugan nu..

Igår blev äntligen det första passet ur boken gjort! Känns mycket bra! Och jobbigare än jag trodde faktiskt.. Men såå skönt att känna att jag gjort något! :)

Natten har inte varit rolig här. Lillan åkte på magsjuka och har kräkts rejält två gånger. Hon blev så ledsen när det kom ur både munnen och näsan samtidigt. Ingen nattro när det ska bäddas om, tvättas, bytas pyjamas m.m Men vi är bortskämda, brukar alltid få sova hela nätterna. Men lider ju med den lilla! Nu har det varit lugnt för henne några timmar, hoppas inte hon får mer nu! <3

Min stackars man har sprungit på toaletten ett antal gånger i natt. Runt två började även han. Jag har vaknat varje gång, vill hålla koll på hur han mår. Nu är det bara jag kvar. Bara att invänta eländet..

En härligt lång promenad med bebisen, bästa vännen och grannens hund blev det idag. Kändes mycket bra och mysigt med sällskap, annat än bara bebben och musik. :)
Hann också med ett par vändor på crosstrainern. Dock inte gjort något pass ur boken.. Imorgon börjar vardagen igen med jobb för mannen, då kanske vi kan komma in i lite rutiner igen och få till träningen?

Vem sjutton har hängt på degklumpen på min mage?! Har jag verkligen sett ut så här innan?! *djup suck*