Å herre min tid vad slut jag var efter det! Jag vet sedan tidigare att min grundkondition är usel, och alltid har varit. Tänker att det hör ihop med att jag inte hållit på med någon idrott som liten, har det inte i mig. Har istället haft ett stort motstånd mot allt vad gympa, träning och idrott heter. Nu tycker jag ju att det är roligt, men konditionen har jag absolut inte gratis. Benen var som gelé efter passet och svetten forsade, men det kändes bra!
Som tur var hade jag bestämt mig innan för att skippa zumban, tack å lov för det! På söndag är det dags för pump och mage/rygg. :)

Idag hände det! Jag var på mitt första pass på ett gym på, hmm, si så där sex år. Jag har ju tränat på gympalusten, men det är en ideell förening och inget gym. Var på easyline på morgonen medan mamma utfodrade mina barn med frukost och morgonmys. Alla nöjda :)
Zumban som jag gått på några gånger i sommar ordandes av detta gym, och i fredags ringde de och erbjöd hälsoplan och gratis träning augusti ut. Bäst att ta chansen tänkte jag och var på hälsosamtalet i måndags och mitt första pass idag. Har bokat dubbelpass till imorgonkväll med; indoor walking och zumba. Känner mig mycket nöjd efter dagens pass, och speciellt att klockan bara är lunchdags och jag både har hunnit träna och massa hemmasysslor.
Vägde mig på en tanitavåg idag. Vägde 83.8 kg, BMI på 28.0, fett% på 33,8% (ok värde 21-33%), fettmassan 28.3 kg (ok värde 14.7-27.3 kg). Ligger lite över i både BMI, fettprocent och fettmassan men tycker ändå inte att det är total katastrof. Även om det så klart finns att jobba med! Det får väl bli höstens projekt :)

Idag har min man och jag varit tillsammans i nio år! Vi har hunnit med mycket på våra nio år tillsammans!

Idag är det även tre år sedan vårt andra missfall. Då var jag i vecka 9-10 och hade blött från vecka 6. Vi var på täta kontroller eftersom vi haft en misslyckad graviditet innan på våren. I vecka 6 och 8 levde den lilla men jag blödde, sen började jag blöda väldigt mycket och när vi kom in denna dag för tre år sedan levde inte den lilla. Så var ännu en dröm slut. Det blev medicinsk abort, vilket inte funkade, och därefter infektion som fick läkaren att skrapa mig omgående. Det var precis tre månader efter den första skrapningarna.

Under våren hade jag kommit till vecka 14 när vi var på första ultraljudet i maj. Jag var smal och det syndes inget på mig, konstigt tyckte barnmorskan eftersom jag var omföderska. Väl på med gel och ultraljud så märker vi rätt snabbt att något är tokigt. Hon börjar fråga om jag är säker på att jag är så långt som jag tror - den gången kunde jag nästa säga exakt datum jag blev gravid. Jag hade ju dessutom gjort positivt graviditetstest, inte haft mens, mått pyton och kunnat sova stående. Allt var ju klockrent! Men icke, det fanns inget foster. Det viktigaste av allt var inte där, huvudpersonen saknades. Hinnsäck, moderkaka och livmoder hade växt i 14 veckor, men inget litet pyre. Chock och förtvivlan. Direkt upp till gyn i Västervik för läkarbesök, sen tillbaka dagen efter för medicinsk abort. Blödde och blödde och höll på att svimma, trots detta kom resterna inte ut. Blev inlagd och skrapad dagen därpå.

Det kommer alltid vara skevt: Jag har varit gravid fyra gånger men har två barn. Det har gjort mig sårbarare och mer ödmjuk, samtidigt mycket starkare.

Idag tänker jag en liten tanke på mina två barn som inte blev. Men mest av allt tackar jag för de underbara två som blev!

Har funderat mycket idag - medan jag pysslat lite ute i trädgården. Jag saknar mina nära vänner, såna som jag verkligen kan prata med om allt. Som är mina äkta vänner, inte bara mammor till mina barns kompisar - vilka jag självklart också uppskattar mycket! Jag har speciellt tre vänner som extra värdefulla för mig, som varit med mig genom mycket. Den ena bor hela sommaren på Öland (långtidssjukskriven) och är bara hemma någon enstaka gång. Den andra är en jobbarkompis till mig, och eftersom jag är föräldraledig så blir det inte lika mycket kontakt av det dagliga slaget. Vi bor inte på samma ort så det blir mest telefonkontakt och tyvärr inte så ofta. Och den tredje har skaffat pojkvän nu i sommar och jobbar dessutom massor, så hon kommer bara på snabbvisiter. Inga riktiga samtal, bara uppdatering på det viktigaste och senaste. Jag behöver prata, de riktiga samtalet, jag är en social person. Mathias och jag pratar ju självklart, men tjejsnack är en annan sak! Hoppas på mer av den varan nu när sommarlov/semestrar snart är över för de flesta.

Jag är trött hela tiden, har ingen energi. Har sovit middag ett par dagar, sover ändå bra hela nätterna. Orkar ingenting, tycker bara jag går här hemma och drar benen efter mig och sätter mig i soffan var femte minut. Vet inte varför jag känner mig så orkeslös, är absolut inte likt mig. Jag brukar vara effektiv och full av energi, inte trött, glåmig och utan ork. Hela dagarna går jag och längtar efter att få gå och lägga mig. Mått småilla och varit yr sista veckan så jag gjorde ett gravtest häromdagen men det var negativt. Så nu blir jag nästan orolig att jag är sjuk. Önskar mig energi, ser ju bara på när hemmet förfaller. Fönster behöver putsas, garderober gås igenom, 1-årskalas förberedas, tvätt tvättas vikas och strykas, lådor och skåp gås igenom och rabatter rensas... Och ändå sitter jag bara här och drömmer om att få sova.

Igår åkte vi till min farmor och farfar uppe i skogen och har varit där tills idag, för igårkväll var det premiär för kräftfisket! Det är så mysigt att kunna vara med, och att ha den förmånen. Min farbror har tagit över gården och har fiskevatten men farfar och farmor bor kvar men de är för gamla att orka fiska nu. Saga älskade fisket, hon var verkligen i gasen. Ebba blev totalt avkopplad på sjön för hon somnade i pappas trygga famn. <3

Efter frukosten idag åkte Saga traktor i skogen med min farbror. Det brukar hon få göra ibland när vi är där och det är succé varje gång! :)
Sen blev det skogspromenad och Saga och jag plockade lite blommor. Härligt med lantliv! Blir så avkopplande och fridfullt. Enkelhet i allt.

Jag är så trött. Trött på allt elände. Idag fick vi veta att min svärfar har lungcancer. Han har åkt på det ena efter det andra nu i ett år och det verkar aldrig liksom ta slut. Är så tråkigt och ledsamt med alla som är sjuka hela tiden. Vill ju att alla våra nära och kära ska må bra!
Vår vattenskada är också ett mindre roligt projekt! Idag har en byggfirma varit här och rivit ut hela vårt tv-rum i källaren. Nu är det bara betonggolv och takbjälkar kvar. Vi som var färdiga med det rummet! Vi hade målat, tapetserat och lagt parkettgolv vid nyår. Sen är det en sabla soppa med besiktningsmän, försäkringsbolag och hantverkare. Folk här varenda dag och så vänta vänta vänta.. Imorgon ska de riva upp golvet i vår hall på övervåningen. Roligare kan man ju ha på semestern! :( Inte är det ju gratis att göra om det man nyss gjort heller, får hoppas på att försäkringen täcker det mesta!