Det här med att vara sockerfri går över all förväntan måste jag säga! Jag var så himla bestämd på att jag skulle klara det, tror motivationen var a och o. Det är ju nio dagar kvar, men det känns inte så jobbigt eftersom de första fem gått så bra. :)

Idag var det ju det obligatoriska fredagsmyset i min lilla familj, dessutom tillsammans med mannens syster och hennes barn. Vi åt middag ihop och sen gjorde jag en fruktsallad med hackad mandel och grädde. Gott, fräscht och uppskattat! De andra år chips, men det är aldrig något som lockar mig. En chokladkartong gick också runt några varv men det gick fint att avstå. Känner mig så stolt och nöjd när jag har klarat en hel sockerfri dag. Varje dag som läggs till handlingarna känns som en stor seger och ju längre tiden går desto mindre lockande blir det att gå tillbaka till sockerfroseriet.

Träning har det dock inte blivit någon av sedan i tisdags kväll. Idag var planen att köra ett pass ur Olgas bok och dessutom gå med barnen in till stan. Tyvärr var det inte något roligt promenadväder idag - väldigt kallt och jättehalt. Min lilla tjej har varit väldigt gnällig och inte varit nöjd med något idag. Halv tolv gick jag fortfarande i nattlinnet och hoppades att ingen skulle ringa på dörren.. Så fort jag la ned henne skrek hon i högan sky, väldigt olikt henne. Vet inte om det är någon reaktion efter vaccinationen eller om det är tänder eller något helt annat. När jag till sist lyckades söva och lägga ned henne var det bara allmän sanering av hemmet och matlagning som gällde, inte träning tyvärr..